torsdag 20 november 2014

Nu är det dags: Equitandi Uplandia

Vad gör en världsryttare? Ska man ramla av 100 gånger? Måste man vara tredje generationens ryttarfamilj? Är det bara de med stora ekonomiska resurser som har en chans? Är det bara hästen som gör jobbet rent av? 

En sak är säker: Det tar lång tid att bli en världsryttare.

I många andra idrotter når man sin höjdpunkt av sin karriär när man är runt 20. Inom gymnastiken är man redan gammal då. Inom vår idrott är det inte så. Våra världsstjärnor är gamla med idrottsliga mått mätt. Och de kan hålla på länge. Det är ingen överdrift att säga att ridsport är en idrott man kan hålla på med hela livet. Dessutom på hög nivå hela livet. Man kan också komma och gå i eliten. Kanske har man en skadepaus. Man kanske tillfälligt är utan häst. Föder barn. Eller satsar på utbildning och andra saker under några år. Det måste inte göra nåt. Man kan bli elit ändå. Senare. Men en sak som man verkligen måste ha för att bli bäst på ridsport det är att man måste ha uthållighet. Man måste orka träna länge. Ha långsiktiga mål och inte ge upp. Sen måste man ha kunskap. Kunna massor av saker om massor av saker. Om dig själv. Din egen träning. Om hästar. Hur de fungerar. Vad de behöver. Hur de ska tränas. Och sedan måste ni träna tillsammans. Lära er. Utvecklas.

För att hjälpa till på vägen med att utveckla framtidens ryttarstjärnor har Svenska Ridsportförbundet tagit fram något som kallas för Talangutvecklingsplanen. Den bygger på att man ska gå från bredd till elit genom olika steg av utbildning både vad gäller ridning och kunskap.

Redan 2007 genomfördes den första talangutvecklingssatsningen i Uppland. Den kallades för Ryttare=Idrottare och ville just lyfta fram att ryttarna behöver många andra delar för att bli elitryttare än bara ridningen. Till att börja med ville vi lyfta idrottsperspektivet. 


Projektet drevs under några år och det har gått mycket bra för flera av de som varit med. Niklas Ålund och Amanda Eklöf som båda rider på elitnivå i hoppning respektive dressyr var t.ex. med första året.

Nu är det äntligen dags igen. Efter några år av utvärderingar och diskussioner presenterar vi nu en ny talangutvecklingssatsning under namnet Equitandi Uplandia. Projektet utgår från talangutvecklingsplanens steg 2, den så kallade Uppbyggnadsdelen och vänder sig i första hand till ryttare mellan 15-25 år som kan nå nationell nivå under 2015.

Projektet syftar till att ge deltagande ryttare en god grund för att kunna gå vidare till centralt arrangerade talangutvecklingsprojekt, skapa nätverk mellan satsande ryttare, ge en god baskunskap inom olika idrotts- och hästkunskapsområden och självklart ge möjlighet till färdighetsutveckling. 

Till projektet har vi engagerat KG Svensson och Nina Karlsson som distriktstränare i hoppning respektive dressyr. KG har varit verksam inom ridsporten otroligt länge och blev nyligen utsedd till Mästartränare av Svenska Ridsportförbundet. Det är en ny elitnivå för extra meriterade tränare inom förbundet. Nina är B-tränare i dressyr och har många unga ryttare på hög nivå i träning. Hon har själv tävlat på Grand Prix-nivå.

Första träffen i det nya projektet är torsdag 4 december då veterinär och föreläsare Per Michanek från Flyinge kommer och föreläser om hållbar träning av häst. Föreläsningen är öppen för alla som är intresserade och gratis vid anmälan senast 27 november. Anmäler gör du här. Under kvällen kommer vi också att informera mer om projektet. 

Inventering av intresserade ryttare kommer att ske 18 januari. Ryttare som deltar på föreläsningen den 4 december har förtur till plats på inventeringen. Uttagna ryttare får sedan delta i ett års satsning med föreläsningar, träffar och möjlighet att träna för distriktstränarna. Dessutom blir de uttagna ryttarna del av Equitandigruppen vilket kommer att vara en merit för framtiden.

Frågor om projektet, föreläsningen eller inventeringen ställs till distrikt@uppland.ridsport.se

torsdag 6 november 2014

Ridsportens framtid?

De senaste dagarna har vi kunnat läsa i Tidningen Ridsport och på andra håll om att flera tunga poster står tomma inför nästa års förbundsstämma på Svenska Ridsportförbundet. Såväl förbundets ordförande, tävlingssektionens ordförande och förbundsstyrelsens vice ordförande har avböjt omval. Så kan det vara. Det kan finnas många skäl till att man lämnar olika uppdrag, och det kan också vara så att det olyckligtvis blir fler som lämnar samtidigt. Det kan innebära problem för organisationen men det måste inte. Det finns personal som står för stabiliteten och det finns många ideella som varit med länge som fortsätter att vara med. 

En annan sak som kommit upp i samband med denna diskussion är frågan om ersättning till dem som ställer upp ideellt. Vid förra stämman 2013 i Uppsala beslutades att förbundsstyrelsen och sektionerna skulle få pengar som skulle användas för ersättning vid inkomstbortfall p.g.a. det ideella uppdraget. Alltså att om man var tvungen att ta ledigt från jobbet skulle man kunna få ersättning till viss del från Svenska Ridsportförbundet. Hur detta skulle lösas lämnades upp till förbundsstyrelsen och sektionerna. Nu har det inte blivit riktigt så. Pengarna har fördelats bland de ideella inte baserat på förlust av arbetsinkomster utan på lite olika sätt - bl.a. med hänsyn tagen till arbetsbelastningen i det ideella uppdraget, eller så har man bara delat på pengarna. Det vill säga: de har fått betalt för sitt uppdrag. Inte mycket, inte alls, men ändå. 

I tisdags kunde man i Tidningen Ridsport läsa en intervju med Gunilla Vikman (vice ordförande SvRF) där hon säger: Jag har suttit i snart åtta år, och det tycker jag är en bra längd. Sedan har jag så många andra uppdrag att jag inte hinner med, säger Gunilla Wikman till Ridsport. Att arvodet för uppdraget är blygsamt påverkar till en viss del, säger hon.

I dagens nyhetsbrev från samma tidning resoneras kring problemen att rekrytera ideella till uppdrag på alla nivåer inom sporten. Jörgen Ottosson skriver "Kanske är tiden när det endast handlade om ett förtroendeuppdrag förbi och att det numera även handlar om ekonomi." 

Jag tror inte det. Studier visar att människor engagerar sig mer ideellt än någonsin. Men man engagerar sig på flera olika håll och insatserna är kortare men fler. Kanske behöver idrotten se över hur uppdragen är utformade. Kanske kan man jobba mer med korta arbetsgrupper under styrelsen. Med olika ansvarsområden och färre långa möten? Helt säkert tror jag att man behöver tänka igenom vilka man behöver till olika uppdrag och varför. Så att man bättre kan säga vad uppdraget i styrelsen innebär för den man vill rekrytera. Jag tror också att det är lite osmart, att hela tiden prata om att det är så svårt att rekrytera. Det gör att det låter som om uppdragen är svåra, jobbiga och tröttsamma. Men det är ju inte så det är.

Att engagera sig ideellt är att få kontaktnät man kanske aldrig annars hade haft. Man lär sig saker och får erfarenheter som man kan ha nytta av i arbetslivet eller privat. Det ideella uppdraget tillför något till mig som person som kanske inte är pengar men som är värt minst lika mycket. I dagens samhälle är det extremt viktigt med kontaktnät. Att vara ideellt engagerad i en styrelse ger erfarenheter av ledarskap och visar på initiativförmåga och handlingskraft. Det visar också på lojalitet och att man är beredd att hjälpa till. Alla dessa är saker som vilket arbetsgivare som helst tycker är bra. Dessutom är det roligt, givande och ger mig en känsla av att tillföra något. Att bygga upp något tillsammans. Att få vara med och forma Svensk Ridsport. 

På föreningsnivå tycker jag också att det vore på sin plats om man tog hand om sina styrelser. Eller att ni tog hand om er själva - det är ju ni som bestämmer. Se till att gå på kurser så att ni känner att ni har kunskap nog att sköta ert uppdrag. Ta hjälp av oss på distriktet eller av andra i det kontaktnät som utgör Svensk Ridsport. Och köp fika till mötena, kanske ha ett julbord? Ni driver verksamheten ni får kosta lite pengar för föreningen. Det är inte så att ni inte inte får få något bara för att ni inte får lön.

Vi måste bli bättre på att säga allt detta. Att visa det och att berätta det för andra. Och vi måste också ta tillbaka stoltheten i att sitta i en styrelsen. Att det något fint och bra att få förtroendet att driva en verksamhet.


CUS (Centrala ungdomssektionen) gjorde för något år sedan ett jättebra arbete där de tog fram material för att unga som engagerar sig inom ridsporten ska kunna se hur de kan ha nytta av sina erfarenheter för att öka sin anställningsbarhet. Materialet finns på Svenska Ridsportförbundets hemsida under rubriken Plussa på ditt CV

Jag förstår resonemanget om att man ska kunna få ersättning om man förlorar arbetsinkomster p.g.a. att möten och delar av uppdraget måste genomföras på normal arbetstid. Men att få ersättning för genomfört arbete? Då är det inte längre ideellt uppdrag. 

Jag tror säkert att det finns många som gärna kavlar upp ärmarna och vill bidra till att skapa Svensk Ridsports framtid. Kanske känner du något?

Distriktsstyrelsen vill ha in eventuella motioner till Svenska Ridsportförbundets stämma senast 21 november för att kunna säkerställa att dessa är SvRF tillhanda 1 december. Skicka dem till kansliet eller till ordförande Gudrun Orava gudrun@orava.com

Vill du engagerad dig på distriktsnivå är du alltid varmt välkommen att kontakta distriktets valberedning.

onsdag 15 oktober 2014

Att läsa det aktuella (och inte det från Hedenhös tid)

Alla som tävlar i någon idrott måste känna till reglerna för den idrotten. Det handlar om linjer man inte får passera i fotboll, var spelare står i förhållande till varandra, att man inte får dra om kull varandra (hur som helst) i ishockey och så gäller så klart för oss inom ridsporten också. Vi har ju dessutom massor av grenar inom Svenska Ridsportförbundet. Det är ju himla roligt att man tillsammans med sin fyrbenta kompis kan göra så många olika roliga saker - men det kräver också en del av oss som deltagare. Det är ju nämligen inte alls säkert att det man får göra på hoppframridningen stämmer med vad man får göra på dressyrens framridning. 

Även dressyrprogram ändras lite titt som tätt - något jag som nybliven medryttare på finaste Morris fick erfara någon gång i 90-talets början. Vi hade övat. Ansträngt oss. Jag hade pluggat på programmet. Sprungit fram och tillbaka på mattan i vardagsrummet - som i alla fall lite kunde liknas vid en dressyrbana till proportionerna. Jag hade tidigare tävlat på ridskolan någon gång och nu skulle jag rida samma program - trodde jag ja... 

Morris - retar mig för att jag red fel...
Det var en klubbtävling där på utebanan på inackorderingsstallet där Morris bodde. Jag minns det väl. Jag hade flätat och putsat och gått upp tidigt. Flätorna stod med största sannolikhet åt alla håll.  Jofa-hjälmen satt stadigt på huvudet medan den omsydda kavajen från loppisen ändå såg riktigt ordentlig ut. Men - sen hände det - jag red fel. Domaren visslade. Jag red igen. Domaren visslade. Hon förklarade vänligt vart jag skulle rida och nervöst trasslade jag mig förvirrad igenom de sista delarna av programmet. När jag fick protokollet stod längst ner i domarkommentaren - "Läs inte program från Hedenhös tid". Jag hade pluggat på fel program. Det hade kommit ett nytt vid årsskiftet och jag hade ingen aning om att Lätt B:1 kunde ändras från en gång till en annan. Men jag fick lära mig. Sedan dess är jag mer noga med att säkerställa att jag inte bara tror att jag kan reglerna så som de var sist - utan jag försöker också kolla att det inte skett några förändringar. 

Nu är det dags för oss alla att sätta på läslampan, ladda batterierna i våra plattor och i förekommande fall kanske ta fram läsglasögonen - för nu är det mycket på gång inför 2015.

Det har under årets skett ett stor översyn av alla tävlingsreglementen. Dels för att man ska få en ökad samsyn mellan grenarna men också att man ska göra reglementena tydligare. Allt TR-ändringar hittar du här. Men det är inte reglementena i sin helhet utan bara förändringarna som finns med här. Alla TR i sin helhet finns också på SvRFs hemsida www.ridsport.se men den som gäller för nästa år är inte publicerade i sin helhet än.

En stor förändring som sker vid årsskiftet är att åldrarna för när man får tävla ponny ändras. C- och D-ponnyer får två åldersnivåer. Grupp 1 är upp till och med 16 år och grupp 2 är 17-20 år. Det innebär alltså att man kommer att kunna rida ponny två år längre än man tidigare har fått. Det innebär kanske också att vi får bättre utbildade ponnyer eftersom fler kan rida ponnyer längre. Kanske innebär det också att några fortsätter rida längre, istället för att sluta när man är18. Man kan ju undra om det blir så att fler väntar med att börja rida stor häst då och om det är något negativt med det. Det återstår att se hur det blir fram över. Vad tycker du?

Alla dressyrprogram hittar du här (med aktuellt år för publicering efter namnet). Glöm inte att kolla i början av 2015 så du rider rätt program när du kommer in på banan - Man vill ju inte riskera att bli beskylld för att läsa saker från Hedenhös tid...
Först plugga - sen lata sig!

måndag 15 september 2014

Distriktsmästerskap

Förra helgen genomfördes så de stora Distriktsmästerskapen i Uppland. Under två dagar korades tio distriktsmästare, fem i hoppning och fem i dressyr. Tävlingarna genomfördes på Jällagymnasiet i nära samarbete både med skolan och med Jälla Hästsportförening. 

Tävlingarna arrangeras ju av Upplands Ridsportförbund och distriktet är ju stort på ett sätt (38 föreningar med totalt ca 6000 föreningsmedlemmar) men själva Upplands Ridsportförbund utgörs ju inte av så många personer. Det är styrelsen, hopp- och dressyrkommitté-, ungdomssektionen, några andra mindre kommittéer och så jag och Johanna på kansliet. Inte så många faktiska personer alltså. Och som alla vet så krävs det många för att genomföra en bra tävlingshelg. Därför var det extra roligt att distriktsmästerskapen verkligen blev en distriktsangelägenhet. På banor och parkeringar, i sekretariat och kafeteria, i domartorn och på framridningar överallt fanns personer från många olika föreningar runt om i länet. På hoppningen stod också många olika hinder från många olika föreningar på banan. Något som vi eftersträvade för att ännu mer förstärka känslan av att det här var hela distriktets mästerskap. 

Så stort tack - till alla enskilda personer som la sin tid på att skapa dessa dagar, till alla föreningar som bidrog genom utlån av hinder eller på andra sätt och till alla sponsorer - Stigsbergsgård, Kolla Masken, Agria, Marstall, Delicato, Lindvalls Kaffe, JA hästutbildning och Jällagymnasiet. 

Dressyrens mästerskap var en stor framgång för Sällskapet Segersta Sportryttare.
Under söndagens hoppningar var det Jump Club RSF som stod för de stora framgångarna. Båda dagarna var det två unga ryttare som utmärkte sig särskilt. Filippa Norrman, 16 år, från Segersta Sportryttare, var överlägsen vid seniorernas DM med sin häst Candela. Dagen gav också en dubbelseger då Evelina Söderström från Segersta Sportryttare tog gulden både för kategori B och C. UNT hade på söndagen en artikel från tävlingarna.

Under hoppningen tog 12-åriga Kajsa Björe hand om tre guldmedaljer - B-ponny, C-ponny och junior. Tidningen Ridsport skriver om DM i hoppning här

Medaljer delas ut i enlighet med Tävlingsreglementet dvs antal medaljer är i relation till antal starter i klassen.

Resultat Dressyr
Kat B, Lagtävlansprogrammet
Guld Evelina Söderström, Sällskapet Segersta Sportryttare - Carett 66,364%
Silver Eira Flink, Heby Ryttarförening - Avak 65,909%
Kat C Lätt A P:1
Guld Evelina Söderström, Sällskapet Segersta Sportryttare - Mylady G 73,158%
Silver Pauline Nilsson, Heby Ryttarförening - Bella Donna 66,579%
Kat D Lätt A P:1

Guld Erica Edin, Björklinge Ryttarförening - Önnarps Kurant, 69,342%
Silver Frida Söderström, Sällskapet Segersta Sportryttare - Okidoki,
68,289%

Brons Victoria Avellan-Ryd, Sällskapet Segersta Sportryttare - Brave Heart 65,395%
Junior MsvC:2
Guld Klara Andersson Antelli,
Sällskapet Segersta Sportryttare - Rubichon V

 66,667%
Senior MsvB:5
Guld Filippa Norrman,
Sällskapet Segersta Sportryttare - Candela 73,367%
Silver Emma Byström, Enköpings Ridklubb - Champion 67,347%
Brons Josefin Wennberg, Lurbo Ridklubb - Aconto Foldager 64,898%


Resultat hoppning
Kat B Lätt A 
Guld Kajsa Björe, Jump club – Moflos Zorro 0/0  32.21
Silver  Hannah Lif, Lurbo – Axner 0/0 38.62
Kat C Lätta A 
Guld Kajsa Björe, Jump Club – Törnrosa  0/0  33.16 
Silver Josefin Olsson, Heby -  Hembys Kronos 0/0  36.72  
Brons Ebba Stigenberg, Katrinedal – Cleo II  8/ 46.77
Kat D  Lätta A  
Guld Amanda Engeros, Jump club – Fainleog Fenella 4/0  39.44 
Silver Isabelle Franzetti, Heby – Dukat 4/4  36.94  

Brons Caroline Wallgårda, Lurbo – Heihoeves Bjor  4/ 57.73
Junior, 1.15 m-hoppning 
Guld Kajsa Björe, Jump Club – Little Grace 0/0 36.21 
Silver Sanna Lundin, Jump Club – Clara Belle 0/0 39.18 
Brons Mikaela Rindesjö, Lurbo – Ricardo 0/0 39.44 
Senior, 1.25 m-hoppning 
Guld Helena Lundström, Enköping – Betty Boop 0/4 40.27 
Silver Beatrice Nyberg, Jump Club – Zsa Zsa Blom 0/8 39.70 
Brons Nina Kontio, Heby – Rubiera 0/  69.06

torsdag 28 augusti 2014

Riksmästerskap i arbetande ridkonst


Någon gång i slutet av 80-talet startades en bokklubb för oss hästnördar. Som den inbitne hästnörd jag var blev jag genast medlem och slukade alla tårdrypande historier om den bortglömda, utmärglade hästen som hittas av den ambitiösa och duktiga tjejen, räddas och vinner det STORA priset. Men som medlem i bokklubben fick man också en del andra saker förutom böckerna. T.ex. kunde man under en period få tecknade planscher med olika ridsportgrenar. Jag har ett 20-tal. Jag visste inte ens att det fanns så många olika "ridsporter" eller vad man kallar det. De är fina. Jag har dom kvar i någon låda och tänker ibland att jag skulle leta rätt på dom och rama in några och sätta upp. Men de ligger fortfarande i någon låda.

Just ni är det VM i Frankrike i de grenar som ingår i FEI d.v.s. det Internationella Ridsporförbundet. För första gången visa också mycket av mästerskapet på TV eftersom SVT sänder 50 timmar. Jätteroligt. Fantastiskt är det att se alla skickliga ekipage som briljerar i sina respektive grenar. Det är ju dock långt i från de där 20-talet grenar som jag hade på väggen i mitt flickrum i Bromma som deltar i VM. 

Jag vet inte, men jag tror faktiskt att det var en bild i min samling som föreställde en ryttare på en skimmel med en lans och en trätjur med en ring, men jag är inte säker. Working Equitation, som är Svenska Ridsportförbundets allra senaste gren, ska ha sitt Riksmästerskap i Enköping nu i helgen. Egentligen är det nästan Svenskt mästerskap i WE, men eftersom grenen är ny och inte så etablerad än så kallas det för Riksmästerskap. Det är inte lätt det där med vad man ska kalla saker. WE står för Working Equitation, alltså ungefär arbetande ridkonst och det var kanske lite långt och otydligt så då säger man kort och gott WE.

 
WE är en spännande gren. Den har tre moment
1. dressyr
2. teknik
3. speed. 


Lite som fälttävlan alltså som också har tre moment. Dressyren är, precis som i fälttävlan, ett klassiskt dressyrprogram som bedöms av domare. I tekniken så ska ekipaget genomföra en bana med olika "hinder". Det handlar dock inte bara om att hoppa över saker utan här ska man kunna rida över en bro, öppna en grind, rida slalom och andra saker som man lätt kan se har haft en praktisk tillämpning när man arbetade med hästar på gårdar. Hur väl man klarar hindren bedöms enligt en poängskala. Momentet påminner en hel del om Trail som återfinns inom western-grenarna. I speed ska man rida samma bana som i teknikmomentet men nu på tid, utan missar. Den som genomför de tre momenten bäst vinner. 

Riksmästerskapet i helgen går på Enköpings Fältrittklubb, och Uppland är ett distrikt med många WE-ryttare och dessutom många väldigt duktiga WE-ryttare. Så jag hoppas att det är många som tar tillfället och åker och hejar och lär sig mer om WE i helgen. 

I Spanien och Portugal är WE stort och man ser många Iberiska hästar (PRE och Lusitano t.ex.) i WE-tävlingar. Detta är dock inte nödvändigt och många hästraser passar bra till att tävla WE. Det finns också klasser där man bara skrittar och travar så det går också att börja ganska tidigt. På de allt fler WE-tävlingarna deltar ryttare och hästar av alla olika typer och varianter. Jag har själv provat WE med mitt halvblod som gått både hoppning, fälttävlan och dressyr och som jag tycker är både rätt lydig och modig - men det är svårare än det ser ut. Men roligt och utmanande.

I klippet nedan ser vi ett ekipage i ett speedmoment, och de har nog övat ett tag innan de gjorde det här.


Startlistorna för tävlingarna finns här.

I den svåraste klassen rids dressyren på lördagen och teknik och speed på söndagen. Det kommer även genomföras uppvisningar och andra kringaktiviteter. Gratis inträde.


I den svåraste klassen har vi tre Uppländska Ryttare som deltar: Ulrika Pernler - Uppsala PK, Maria Jurestam - Enköpings FRK och Marie Pettersson också Uppsala PK. Ett lite extra lycka till önskar vi dom inför helgen. Ingen press men plocka nu hem lite medaljer till Uppland!

torsdag 7 augusti 2014

Dags för lika villkor!

När jag var si-sådär 12 år åkte jag på ridläger. Det var en varm och underbar sommar och jag minns Farina, Bianca och de andra hästarna där på ridlägret väl trots att jag bara var där en vecka. Innan jag skulle åka på ridläger gjorde jag alltid listor med allt jag skulle ha med mig. Jag älskade att planera, lägga upp i rader och pricka av på listan allt jag skulle ha med mig. Det gjorde liksom lägerveckan lite längre att man planerade för den en lång tid i förväg.

Den här sommaren packade jag dock ner något annorlunda i mina väskor. Det hade gått upp för mig, av någon anledning som jag nu inte minns, att stödet till ridsporten inte var det samma som till andra idrotter. Att inte ridskolorna fick samma stöd från samhället som t.ex. hockey och fotboll fick. Så kunde det ju inte få vara! Och som den sanna demokrat jag var gjorde jag i ordning protestlistor där jag skrev att det borde vara självklart att politikern såg till att alla idrotter stöttades på ett rättvist sätt. Mer bidrag till ridsporten helt enkelt. Listorna hjälpte min mamma mig att kopiera upp på sitt jobb. Kanske så där 20-30 listor med plats för 20 namn på varje. Listorna packade jag sedan ner i min ridlägerpackning och tog med mig på ridlägret. 


Jag delade ut listor till alla som ville ha, och många barn skickade sedan de där listorna till mig med påskrivna namn, även om såklart många listor aldrig kom tillbaka. Jag samlade ihop några fler namn själv och någon gång där i augusti skickade jag in listorna (min pappa hjälpte mig så jag är lite osäker på vart han skickade dem, men det var till någon politisk instans i alla fall). Jag hörde aldrig nåt mer sedan. Det var väl för få namn, eller för få listor jag vet inte. Men min tror på att man kan påverka samhället om man är många som tycker lika, den står fast. Och så här 25 år senare så är fortfarande inte stödet till ridsporten likvärdigt med stöd till andra idrotter. Det måste bli ändring på det.  
Det är dags för lika villkor! 


Upplands Ridsportförbund kommer att genomföra en manifestation för ridsporten med krav på lika villkor. Manifestationen kommer genomföras lördag den 16 augusti. Vi kommer ses kl. 12.00 vid Uppsala Konsert och Kongress, på andra sidan (stan-sidan) från Vaksala torg sett. Sedan kommer vi att marschera genom stan upp till Odinslund. Men om detta ska få någon betydelse så måste vi vara många. Vi måste vara många som visar att ridsporten är något att räkna med. Det räcker inte med en tolvårig tjej med 100 namn som vill ha en ändring. Vi är många som tycker det här är viktigt och vi ber er att komma och visa det. Ta med alla ni känner, alla som tycker att rättvisa villkor är en självklarhet - de behöver inte vara hästmänniskor, bara de tycker detta är viktigt. Ta med ridklubbsstandard, ridhjälmar, käpphästar eller annat som visar att det gäller hästar. Låt oss visa Uppsala att ridsporten är en kraft att räkna med!   


Manifestationen har ett Facebook-event - anmäl gärna att du kommer och bjud in fler! 

Du hittar eventet på Upplands Ridsportförbunds Facebooksida:
www.facebook.com/upplandsridsportforbund

Eventet direkt:

- Manifestation för ridsporten 16 augusti
 

fredag 23 maj 2014

Ponnyer - väcker alltid känslor!

Jag är lång. Jag har varit det så länge jag kan minnas. Jag var sådär 173 cm över marken när jag började sjuan. Min älsklingshäst på ridskolan var C-ponnyn Fanny. Det var inte så kul att vara lång då. Men det är inte bara längden som spelar in när man rider ponny, speciellt inte om man vill tävla. Det är inte heller så många andra saker som kan ge upphov till sånt massiva diskussioner som tävlingar för ponny. Därför är det extra intressant att Svenska Ridsportförbundet idag lagt upp en länk till en webb-enkät om framtida åldergränser för ponnytävlingar på sin hemsida.

Bakgrunderna är flera och det är flera olika saker på oberoende av varandra påverkar detta. Riksidrottsförbundet har regler för barns tävlande och har länge haft synpunkter på hur barn tävlar inom ridsporten. Internationellt finns det olika andra åldrar för ponnyryttare. Internationella förbundet FEI har 16 år som maxålder på ponny medan man i England tillåts att rida C- och D-ponny tills man är 21. I Sverige har vi olika gränser för B-ponny beroende på vilken gren man rider, vilket också kan vara förvirrande för vissa ryttare. Åldern har ju (som jag tidigare nämnt) inte alltid med längden att göra) och det kan ju vara så att en 12-årig hoppryttare är längre än en 14-åring som inte längre får tävla sin B-ponny hoppning. 

Tävlingssektionen på Svenska Ridsportförbundet har därför länge diskuterat olika alternativ och nu kommer man med konkreta förslag som man ber om input på. Vill du svara finns enkäten här.


Det man tittar på är ålder för att börja tävla på tävlingar där man konkurrerar med andra, max-ålder för B-ponny samt en ny indelning för C- och D-ponnyer med två olika åldrar.

Grundtanken är att små barn (fram tills man fyller åtta år) ska få tävla, men inte rangordnas mot andra. Man kan alltså rida clear round eller andra bedömningar där alla som uppnår ett visst resultat får pris. Det handlar alltså om att mer fokusera på prestationen än resultatet. Resultatet är ju alltid beroende på vilka andra som är där just då, medan prestationen är den samma även om alla andra också är felfria, eller bara du är felfri. En felfri ritt är en felfri ritt.

Vad det gäller B-ponny är det helt enkelt att alla ska ha samma gräns.

Sen det lite nya. Man vill införa två nivåer för ryttare som rider C- och D-ponny. Detta för att det faktiskt är väldigt stor skillnad på en 14-åring och en 18-åring. Gränserna skulle då bli 14-16 år och 17-20 år (alla åldrar gäller de år man fyller den aktuella åldern). Man skulle då tillåtas tävla ponny högre upp i åldrarna (förutsatt att ekipaget är proportionerligt - det gäller fortfarande), vilket kanske skulle kunna leda till att färre slutar i samband med övergång till häst. Det skulle också innebära att ryttare som ska kvala till internationella mästerskap inte måste göra det i konkurrens med de som ändå inte får åka (ryttare 17-18 år idag). 

Tävlingssektionen ställer sedan följdfrågan: Om det inte är tillräckligt många för att bilda en egen "kategori" i en viss ålder, ska man då slå ihop samma åldrar oavsett kategori, eller ska man slå ihop samma kategori med olika åldrar? För på en dressyrtävling i någon mindre ort är det kanske inte helt sannolikt att man får ihop tillräckligt många för att kunna bilda egna grupper i alla kategorier. 

Personligen tycker jag att det är rimligare att slå ihop på ålder istället för på ponnykategori. Men det är bara jag. Vad tycker du? Svara på enkäten så Tävlingssektionen kan få ett så stort underlag som möjligt för att fatta beslut om hur det ska bli framöver. 


Som sagt - inget engagerar som ponny. Och det är lätt att förstå varför - Detta är Wild at Heart eller Wilda. Hos bor hos mig!






tisdag 13 maj 2014

En skitsak


När jag var lite mindre än jag är nu brukade jag och mina kompisar ta bussen till Adelsö utanför Stockholm och rida. Det var en timmes bussresa men det var inget som bekom oss när det fanns möjlighet att få rida och sköta om alla hästarna. Så efter skolan sprang vi allt vad vi orkade för att hinna med bussen och sedan red vi och grejade för att hinna med bussen hem igen i tid.

Old Florida uthusPå väg hem satt vi alltid längst bak. Jag minns att en kompis hade någon typ av handkräm (starkt parfymerad á la 80-tal) som vi använde för att dölja en del av den värsta hästlukten. Jag tror det fungerade dåligt. Vi fick ofta kommentarer om att det luktade häst. I stallet fanns ett omklädningsrum (eller omklädningsrum, ett rum med några stolar ett bord och en bänk med en kaffebryggare), men inga duschar. Faktiskt inte någon toalett heller. Men man satt sig väl på gödselstacken. Det fanns ett gammalt dass men där ville man helst inte gå in. 


De dagar vi åkt till ridskolan fanns det faktiskt möjlighet att duscha. Det fanns en dusch. Och ett omklädningsrum. För alla som var på anläggningen. Och inget lås. Så duscha gjorde man inte. Vem som helst kunde ju komma. 

Snart är det val. Det är ju supervalår i år heter det. Val till alla möjliga instanser. Det är sådär 25 år sedan jag tog bussen hem från Adelsö på kvällarna. Men fortfarande är det verkligen ingen självklarhet att det finns omklädningsrum, duschar och toaletter på ridskolor och ridklubbar runt om i Sverige. Delade omklädningsrum för killar och tjejer ska vi inte prata om. Inom hur många andra idrotter skulle det vara ok att Sara (13 år) duschade och bytte om tillsammans med Åke (62)? Eller för den skull Martin (13) tillsammans med Jossan och Lisa (21). Vill vi göra ridsporten mer jämställd behöver alla kunna känna sig välkomna och ha sin plats.

Ridsport är en idrott. Det är friskvård och det är träning. Dessutom är det god hänsyn att byta om innan man åker kommunalt hem, eller går in i en mataffär med massor av hästpartiklar på sina kläder. Det är klart man måste kunna duscha och byta om, det borde inte vara något man behövde förklara.

Det är dags att rusta upp ridanläggningarna i landet. Och det handlar inte om stora exklusiva satsningar. Det handlar om att de ungdomar som väljer stallet ska kunna gå på toaletten och byta om under drägliga förhållanden. 

Alla ni som kan rösta - fråga era politiker. Stanna upp vid valstugan och ställ frågan - vad gör de för att förbättra inom detta område? Om vi är många som frågar kommer de kanske att inse att något behövs göras! Och ni som ännu inte får rösta. Fråga ni också. 


piggy Upclose
 

fredag 25 april 2014

Min ridklubb

Igår var jag i Stockholm på möte och på kvällen ordnade Stockholms Ridsportförbund tillsammans med SvRF en inspirationskväll kring ett nytt material som heter Min Ridklubb. Min ridklubb är ett material som kan vara ett stöd för föreningens styrelse att utveckla föreningen. 

Igår kväll var det också en föreläsare på plats från ett företag som heter Medlemsutveckling och han pratade mycket om det här med engagemang och hur man inte bara rekryterar nya medlemmar utan också skapar engagemang hos dem man har. 

Först fick vi fundera på vad det var som gjorde att vi hade blivit med i en ridklubb från början - ganska många svarade (kanske inte så förvånande) hästen och ridningen. Sen gällde det varför vi var kvar i föreningen - och då kanske det handlade mer om sociala bitar, att man trivdes att folk var snälla och att det var roligt. Sen kom vi in på den lite mer komplexa delen - varför man engagerar sig i föreningen. En viktig nyckel för alla som vill få fler aktiva är ju att börja med att fråga sig varför man själv är aktiv. Här var svaren mer spretiga. För att man ville bidra, eller förändra. För att man ville hjälpa till eller ge tillbaka till föreningen för att man själv blivit väl bemött när man var ny. Några ville hjälpa till för att alla andra gjorde det och det var roligt. 

Föreläsaren från Medlemsutveckling fortsatte med att prata om fyra delar som man anser behövs för att skapa aktiva medlemmar

1 Viktigt
2 Trevlig

3 Roligt
4 Givande


Alla dessa saker behöver inte finnas för att skapa engagemang men några av dessa brukar vara drivkraften till att människor engagerar sig. 

Många av de som var där vittnade om att bli inkluderad, att bli tillfrågad var den avgörande faktorn i att engagera sig. Flera trodde att fler skulle engagera sig om de blev tillfrågade, och visste vad som förväntades av dem.


Jag tror det är väldigt sant. De flesta vill vara med och hjälpa till, men ingen vill verka dum eller okunnig. Om man är ny är det extra läskigt att tacka ja till att hjälpa till om man inte vet vad det är man ska göra. Kanske framstår man då som okunnig. 

Hur skapar man då mer engagemang och delaktighet? Den ständiga frågan, som förmodligen inte har ett lätt svar. Men jag tror att om medlemmar känner sig delaktiga och välkomna och vet hur de kan göra rätt, då hjälper folk gärna till. Om de får en konkret fråga om att kanske baka en sockerkaka till kaféet, eller kanske hjälpa till och bära fram hinder kvällen innan ett par timmar. Då är det lättare att säga ja än om man får frågan att sitta i styrelsen eller göra något mindre konkret på någon tävling.

Har man sedan bakat den där sockerkakan och får höra hur bra den sålde i kaféet. Eller får ett ordentligt tack för att man hjälpte till att bära fram bommarna. Ja, då kanske man vågar sig på att stå i insläppet eller på banan vid nästa tävling. Eller kanske bakar två kakor...

Man får nya vänner, man känner sig delaktig i ett större sammanhang - och det är ju faktiskt roligt. Jobbig, ja visst, tidskrävande - ja det också. Men det är roligt. Vi skapar något tillsammans och vi har skoj. Trots att det kanske bara handlar om att vi bär massor av saker på vår fritid. 

Så inkludera de som inte varit med tidigare är mitt råd. Och säger de nej? - Fråga igen en annan gång. Ge konkreta förslag på uppdrag istället för allmänna "kan du hjälpa till" eller "vi behöver funktionärer". 

Många ungdomar som engagerar sig senare säger just det, fråga igen. -"Första gången kanske jag inte vågade säga ja. Sen funderade jag på det, sen frågade ingen igen. Om jag hade fått frågan fler gånger hade jag engagerat mig mer." 

Det kan verka tjatigt men jag tror att det är bra med lite tjat - så länge det är uppmuntande "vi skulle tycka det var så roligt om du också kom" eller "vi behöver din hjälp, du bakar ju så himla goda bullar". Mer än "ingen hjälper till", "kan någon komma och bygga hagar". Ja ni förstår vad jag menar. 


Trevlig helg och njut av solen och alla ni som ska ut på tävlingar - säg nåt uppmuntrande till alla de som engagerar sig för att det ska bli tävlingar.

 

onsdag 16 april 2014

Att få föl!

Jag har tidigare skrivit om vad som gör ridsporten attraktiv. Vad som gör att man fortsätter hela livet. Nedan ser ni en av mina anledningar.

Rjazanov e: Skovens Rafael u: Rozilla ue: Camiell Flamingo Z föddes kl 05:30 fredag 11 april. Han är mitt första föl och jag hann var med. Jag fick vara med när han fick komma till världen. Och nu är han såklart den finaste hästen som finns. Min stjärna med stjärn! Jag är så tacksam och lycklig för att mitt ridsportintresse har lett mig till denna upplevelser. 











Ibland är det tungt med ridsport, men ibland är det helt enkelt bara fantastiskt! Och jag ÄLSKAR hästar.
/Malin (Uppfödaren)


torsdag 3 april 2014

Sand är inte bara sand.

För några år sedan gick jag en kurs på SLU som hette Hästens mekanik och rörelsemönster. Det var fem veckor av intensivt pluggande. Fantastiskt intressant och lärorikt. Det var också första gången jag träffade Lars Roepstorff. Lars är professor på SLU och arbetar bl.a. med underlag. Han berättade för oss om en stor studie som han arbetat med travbanor. För ett par veckor sedan kom en ny skrift från SLU och Svenska Ridsportförbundet som heter "Ridunderlag en guide" där Lars är faktagranskare. Skriften är helt unik i sitt slag och en fantastisk sammanställning av forskning och erfarenheter kring underlags påverkan på hästen, men även olika materials förmågor samt hur man ska sköta om ridbanor både ute och inne. 

Hela materialet finns som en interaktiv PDF att läsa här (och det rekommenderar jag alla att göra!)

Vi på Upplands Ridsportförbund har ordnat föreläsningar med Lars Roepstorff för några år sedan. Han skulle då prata om hållbarhet och underlag. Jag minns att han då pratade mycket om att underlagets påverkan på hållbarheten bara är en liten del, något som också syns nedan.


Faktorer som påverkar hållbarheten "Ridunderlag - en guide"

Många ryttare pratar mycket om underlag, men en viktig sak är hur man använder det och att hästens - vänjs vid det successivt. Travhästar springer ju väldigt fort på (förhållandevis) hårda banor, de kan sedan bli halta av att börja ridas på mjuka ridbanor - för att deras stödfunktioner i kroppen inte är vana vid att arbeta på den typen av underlag. På samma sätt blir många hästar som är vana att gå på mjukar underlag störda av att plötsligt byta till hårdare underlag. Vill man ha en hållbar och anpassningsbar häst passar det gamla ordspråket lagom är bäst bra. Att variera underlag, och arbete, bygger upp hästen så att den blir allsidigare och klarar variationer bättre. Det är också viktigt att tänka på att om man under sommaren tänker sig att tävla på gräs så bör hästen vänjas vid att ridas på gräs. 

En annan intressant sak som jag minns både från Lars föreläsning och kursen på SLU är höghastighetsfilmer där hoven landar. Detta finns också med i materialet. Man kan där se hur hoven glider/stannar upp och under filmen visas en graf över hur fort uppstannandet sker. Man kan lätt förstå att det påverkar lederna hur fort hoven bromsas. Det är såklart också viktigt hur mycket underlaget, i sina olika skikt, rör sig, sviktar och dämpar stöten från hästens tyngd (filmerna finns att se i materialet sid 32-33). 

http://www.e-magin.se/v5/viewer/files/viewer_s.aspx?gKey=c5pcf2kn&gInitPage=1
Från skriften "Ridunderlag - en guide" SvRF

Skriften slår också fast att det inte finns ett universalrecept för bra ridbaneunderlag. Forskningen visar att samma resultat kan uppnås på olika sätt, och också att underlag som är uppbyggda på samma sätt kan visa upp olika egenskaper beroende på hur de sköts, hur mycket vatten det är i materialen och andra faktorer. 

Så det bästa sättet att få en hållbar häst är att skaffa sig kunskaper om hästens fysiska förutsättningar så man kan anpassa träningen och uppbyggnaden på ett sätt som tar hänsyn till så väl underlaget som andra egenskaper. Och sen att rida på olika underlag. Jag minns särskilt en sak Lars Roepstorff sa på vår föreläsning en sen kväll på Jälla i november 2011 - "När ni sedan har gjort allt rätt och anlagt det perfekta underlaget - rid då inte på det, bara någon gång ibland när ni ska maxprestera, för annars vänjs ju hästen vid det och får svårt att prestera på andra underlag."

För den som vill lära sig mer finns t.ex. Häst Sveriges site med otroligt mycket forskning och fakta. Här direkt till delen om Hästens träning



tisdag 1 april 2014

Att vara (eller inte vara) attraktiv

Att gå upp jättetidigt på morgonen. Att släpa tunga höbalar geggiga skottkärror. Att borsta smutsiga hästar som tagit sig en ordentlig simtur i närmaste lerpöl. Att få skit under naglarna. Att få galoppera fram över en stubbåker med solen lågt stående längs med horisonten. Att känna den enorma lyckan när man övervunnit något man inte tidigare vågat eller klarat av. Att uppleva den enorma sorgen när den man älskar inte längre orkar mer. Att känna en varm mule som nyfiket letar sig fram och blåser försiktigt på din kind. Ridsporten. Hästarna. 

http://4.bp.blogspot.com/-W2idd0NP6Fg/TgZgDjRxQRI/AAAAAAAABVs/wAWEAwjHS3s/s1600/10-753270.jpg
Igår kväll var jag på en föreläsning kring rekrytering till idrottens som hölls på Upplands Fotbollsförbund. Diskussionerna rörde vad som gör idrotten attraktiv så att man kan möjliggöra rekrytering av både medlemmar, ledare och ideella. Diskussionerna gick höga bland fotbollsklubbarna om vad som gör fotbollen attraktiv. Eller vad man kan göra för att göra den mer attraktiv. Jag funderade - såklart- mycket på vad som gör ridsport attraktivt. Sakerna ovan är några av de jag kom fram till. 

Under kvällen igår pratades en hel del om att idrottens utsätts för allt mer konkurrens från såväl privata aktörer som andra intressen, t.ex. internet. Jag tänker att ridsporten har nåt som andra idrotter inte har en levande varelse som vi måste samarbeta med, bygga upp vårt liv kring.

Vi får delta när nytt liv föds. Vilken dag som helst hoppas jag att det i mitt stall hemma i Alunda kommer att stå en livs levande lite fölunge. Om allt vill sig väl. Lycka. Oro. Glädje. Sorg. På riktigt. Vi hoppas. Kämpar och väntar. Vi måste anpassa oss. Det går inte att skynda sig. Fölet måste växa. Blir större och starkare. Sen krävs år av träning och vi blir aldrig klara.

http://www.blup.se/images/horses/208216_01.jpghttp://www.blup.se/images/horses/197560_01.jpeg?1380630304
Min fölunges pappa - Skovens Rafael och mamma Rozilla


Vår sport innebär en möjlighet att hålla på hela livet. Både hästarnas liv och vårt eget. Inom många andra idrotter handlar det om att varje årskurs har sina turneringar och mål. Har man inte blivit proffs när man är senior så finns det bara rollen som tränare kvar. Vi kan börja när vi vill. I en underbar mix kan människor av alla åldrar och bakgrunder vara på samma nivå samtidigt. En yngre kan lära en äldre och det är en självklarhet hos oss. 

Man pratar ju mycket om att ridsport formar bra ledare. Jag tror det också är p.g.a. detta. Vi vet att livet är skört. Vi vet att det krävs att man ska bli skitig för att hästen ska bli ren. Vi vet att man måste ta konsekvensen av sina beslut. Man kommer liksom inte undan.   

Vår sport rymmer fölungar, och elithästar. Den rymmer ridskolehästar och trotjänare. Den rymmer gamla och unga. Den rymmer idrott på högsta internationella nivå med spänning och underhållsvärde. Den rymmer vardag och en varm man att gömma fingrarna i när livet känns lite tungt. Det gör vår idrott unik. Och det tror jag  gör ridsport attraktivt. 



 


torsdag 27 mars 2014

Älska hästkraft

Dollar, Fanny, Miss Holly, Morris, Zjanans, Remi och Putte. Alla vi som vuxit upp i stallet, med hästarna och på ridskolor vet att de där fyrfotingarna som bor där inte bara är djur, de är lärare, kamrater, sparringpartners och psykologer. De uppfostrar, utmanar och utvecklar oss. De tröstar. De värmer. De gör det inte alltid lätt för oss alltid men de lär oss. 

Vi som rider vet också hur svårt det är. Att man aldrig blir fullärd. Att trots att man ridit hela sitt liv så är varje dag en utmaning. Det finns alltid något att utveckla och förbättra. Alltid något som man kan jobba mer med. Jag tror det är därför ridning ofta blir ett livslångt intresse, för att man aldrig blir klar. Det är ett av Riksidrottsförbundets mål - att fler ska idrotta högre upp i åldrarna, detta för att det bidrar till att uppfylla målet om ökad folkhälsa som Riksdagen har. Ändå är det fortfarande så att många inte ser ridning som en idrott. Efter Rolf-Göran Bengtssons Jerringpriset skrevs det många spaltmeter om att det var hästen som gjorde jobbet. En av de som skrek högst var Lasse Anrell på Aftonbladet - ända tills han blev utmanad av Huvudsta Ridklubb i Stockholm och själv fick sitta upp... Efter det lät det annorlunda: Hästmagazinet

http://www3.ridsport.se/ImageVaultFiles/id_22174/cf_559/st_edited/E9loVWLnuFSq4v80i3zD.jpg
Foto: Svenska Ridsportförbundet

Winston Churchill ska ha sagt "Det är något med utsidan av en häst som är bra för insidan av en människa". Ändå är ridsporten en av tre idrotter som inte får klassas som friskvård, och alltså kan subventioneras av arbetsgivare. Detta vill nu Svenska Ridsportförbundet ändra på. Inför årets val går man ut hårt för att få politiker att förstå att ridsport också måste klassas som friskvård

Och alla kan hjälpa till. Under parollen "Älska Hästkraft" genomför SvRF en kampanj för att visa upp ridsporten för politiker och andra. Alla föreningar kan ansluta sig för att bidra i kampanjen - läs mer om hur här.

Alla kan såklart också påverka genom att prata med politiker vid valstugor, ta upp frågan i era bloggar (jag vet att ni när många som skriver!) Dela kampanjen och information på FB och andra sociala medier. Vi kunde ge Roffe Jerringpriset - nu är det dags att ridsporten får samma villkor som andra idrotter. Det gäller friskvårdsfrågan men det gäller också många andra frågor - inte minst anläggningsfrågan där de flesta ridklubbar står med kostnaderna för anläggningen med mycket begränsat stöd från kommunen, i alla fall om man jämför med andra idrotter. 

När jag var tolv år var jag på ridläger en sommar, då samlade vi in namnlistor för att skicka till politiker för att ridsporten skulle få lika mycket bidrag som andra idrotter. Detta var på den tiden då man hade flätade plastpannband, tygtyglar och Jofahjälmar. Det är dags att det blir skillnad nu!

 

Jag tycker också det är dags för ett erkännandet av ridklubbens verksamhet utanför ridningen. Ridskolan är oftast öppen sju dagar i veckan. Här finner många unga meningsfull och utvecklande fritid, oftast helt utan stöd från samhället. Vi måste hjälpas åt att visa vad ridsporten ger tillbaka till samhället. Hur det utvecklar oss, gör oss friskare, starkare och mer ansvarsfulla. Då kommer politikerna att börja räkna med oss - och hästarna. Man säger att ridsport är så dyrt, men man betalar ju bara för ridningen, att komma till stallet är gratis. En möjlighet som alla har.

Själv tackar jag de godmodiga ridskolehästarna på Huvudsta, de busiga b-ponnyerna på Adelsö, Miss Holly, Morris och alla de andra för att de har bidragit till att göra mig till den jag är idag. TACK!