fredag 25 april 2014

Min ridklubb

Igår var jag i Stockholm på möte och på kvällen ordnade Stockholms Ridsportförbund tillsammans med SvRF en inspirationskväll kring ett nytt material som heter Min Ridklubb. Min ridklubb är ett material som kan vara ett stöd för föreningens styrelse att utveckla föreningen. 

Igår kväll var det också en föreläsare på plats från ett företag som heter Medlemsutveckling och han pratade mycket om det här med engagemang och hur man inte bara rekryterar nya medlemmar utan också skapar engagemang hos dem man har. 

Först fick vi fundera på vad det var som gjorde att vi hade blivit med i en ridklubb från början - ganska många svarade (kanske inte så förvånande) hästen och ridningen. Sen gällde det varför vi var kvar i föreningen - och då kanske det handlade mer om sociala bitar, att man trivdes att folk var snälla och att det var roligt. Sen kom vi in på den lite mer komplexa delen - varför man engagerar sig i föreningen. En viktig nyckel för alla som vill få fler aktiva är ju att börja med att fråga sig varför man själv är aktiv. Här var svaren mer spretiga. För att man ville bidra, eller förändra. För att man ville hjälpa till eller ge tillbaka till föreningen för att man själv blivit väl bemött när man var ny. Några ville hjälpa till för att alla andra gjorde det och det var roligt. 

Föreläsaren från Medlemsutveckling fortsatte med att prata om fyra delar som man anser behövs för att skapa aktiva medlemmar

1 Viktigt
2 Trevlig

3 Roligt
4 Givande


Alla dessa saker behöver inte finnas för att skapa engagemang men några av dessa brukar vara drivkraften till att människor engagerar sig. 

Många av de som var där vittnade om att bli inkluderad, att bli tillfrågad var den avgörande faktorn i att engagera sig. Flera trodde att fler skulle engagera sig om de blev tillfrågade, och visste vad som förväntades av dem.


Jag tror det är väldigt sant. De flesta vill vara med och hjälpa till, men ingen vill verka dum eller okunnig. Om man är ny är det extra läskigt att tacka ja till att hjälpa till om man inte vet vad det är man ska göra. Kanske framstår man då som okunnig. 

Hur skapar man då mer engagemang och delaktighet? Den ständiga frågan, som förmodligen inte har ett lätt svar. Men jag tror att om medlemmar känner sig delaktiga och välkomna och vet hur de kan göra rätt, då hjälper folk gärna till. Om de får en konkret fråga om att kanske baka en sockerkaka till kaféet, eller kanske hjälpa till och bära fram hinder kvällen innan ett par timmar. Då är det lättare att säga ja än om man får frågan att sitta i styrelsen eller göra något mindre konkret på någon tävling.

Har man sedan bakat den där sockerkakan och får höra hur bra den sålde i kaféet. Eller får ett ordentligt tack för att man hjälpte till att bära fram bommarna. Ja, då kanske man vågar sig på att stå i insläppet eller på banan vid nästa tävling. Eller kanske bakar två kakor...

Man får nya vänner, man känner sig delaktig i ett större sammanhang - och det är ju faktiskt roligt. Jobbig, ja visst, tidskrävande - ja det också. Men det är roligt. Vi skapar något tillsammans och vi har skoj. Trots att det kanske bara handlar om att vi bär massor av saker på vår fritid. 

Så inkludera de som inte varit med tidigare är mitt råd. Och säger de nej? - Fråga igen en annan gång. Ge konkreta förslag på uppdrag istället för allmänna "kan du hjälpa till" eller "vi behöver funktionärer". 

Många ungdomar som engagerar sig senare säger just det, fråga igen. -"Första gången kanske jag inte vågade säga ja. Sen funderade jag på det, sen frågade ingen igen. Om jag hade fått frågan fler gånger hade jag engagerat mig mer." 

Det kan verka tjatigt men jag tror att det är bra med lite tjat - så länge det är uppmuntande "vi skulle tycka det var så roligt om du också kom" eller "vi behöver din hjälp, du bakar ju så himla goda bullar". Mer än "ingen hjälper till", "kan någon komma och bygga hagar". Ja ni förstår vad jag menar. 


Trevlig helg och njut av solen och alla ni som ska ut på tävlingar - säg nåt uppmuntrande till alla de som engagerar sig för att det ska bli tävlingar.

 

onsdag 16 april 2014

Att få föl!

Jag har tidigare skrivit om vad som gör ridsporten attraktiv. Vad som gör att man fortsätter hela livet. Nedan ser ni en av mina anledningar.

Rjazanov e: Skovens Rafael u: Rozilla ue: Camiell Flamingo Z föddes kl 05:30 fredag 11 april. Han är mitt första föl och jag hann var med. Jag fick vara med när han fick komma till världen. Och nu är han såklart den finaste hästen som finns. Min stjärna med stjärn! Jag är så tacksam och lycklig för att mitt ridsportintresse har lett mig till denna upplevelser. 











Ibland är det tungt med ridsport, men ibland är det helt enkelt bara fantastiskt! Och jag ÄLSKAR hästar.
/Malin (Uppfödaren)


torsdag 3 april 2014

Sand är inte bara sand.

För några år sedan gick jag en kurs på SLU som hette Hästens mekanik och rörelsemönster. Det var fem veckor av intensivt pluggande. Fantastiskt intressant och lärorikt. Det var också första gången jag träffade Lars Roepstorff. Lars är professor på SLU och arbetar bl.a. med underlag. Han berättade för oss om en stor studie som han arbetat med travbanor. För ett par veckor sedan kom en ny skrift från SLU och Svenska Ridsportförbundet som heter "Ridunderlag en guide" där Lars är faktagranskare. Skriften är helt unik i sitt slag och en fantastisk sammanställning av forskning och erfarenheter kring underlags påverkan på hästen, men även olika materials förmågor samt hur man ska sköta om ridbanor både ute och inne. 

Hela materialet finns som en interaktiv PDF att läsa här (och det rekommenderar jag alla att göra!)

Vi på Upplands Ridsportförbund har ordnat föreläsningar med Lars Roepstorff för några år sedan. Han skulle då prata om hållbarhet och underlag. Jag minns att han då pratade mycket om att underlagets påverkan på hållbarheten bara är en liten del, något som också syns nedan.


Faktorer som påverkar hållbarheten "Ridunderlag - en guide"

Många ryttare pratar mycket om underlag, men en viktig sak är hur man använder det och att hästens - vänjs vid det successivt. Travhästar springer ju väldigt fort på (förhållandevis) hårda banor, de kan sedan bli halta av att börja ridas på mjuka ridbanor - för att deras stödfunktioner i kroppen inte är vana vid att arbeta på den typen av underlag. På samma sätt blir många hästar som är vana att gå på mjukar underlag störda av att plötsligt byta till hårdare underlag. Vill man ha en hållbar och anpassningsbar häst passar det gamla ordspråket lagom är bäst bra. Att variera underlag, och arbete, bygger upp hästen så att den blir allsidigare och klarar variationer bättre. Det är också viktigt att tänka på att om man under sommaren tänker sig att tävla på gräs så bör hästen vänjas vid att ridas på gräs. 

En annan intressant sak som jag minns både från Lars föreläsning och kursen på SLU är höghastighetsfilmer där hoven landar. Detta finns också med i materialet. Man kan där se hur hoven glider/stannar upp och under filmen visas en graf över hur fort uppstannandet sker. Man kan lätt förstå att det påverkar lederna hur fort hoven bromsas. Det är såklart också viktigt hur mycket underlaget, i sina olika skikt, rör sig, sviktar och dämpar stöten från hästens tyngd (filmerna finns att se i materialet sid 32-33). 

http://www.e-magin.se/v5/viewer/files/viewer_s.aspx?gKey=c5pcf2kn&gInitPage=1
Från skriften "Ridunderlag - en guide" SvRF

Skriften slår också fast att det inte finns ett universalrecept för bra ridbaneunderlag. Forskningen visar att samma resultat kan uppnås på olika sätt, och också att underlag som är uppbyggda på samma sätt kan visa upp olika egenskaper beroende på hur de sköts, hur mycket vatten det är i materialen och andra faktorer. 

Så det bästa sättet att få en hållbar häst är att skaffa sig kunskaper om hästens fysiska förutsättningar så man kan anpassa träningen och uppbyggnaden på ett sätt som tar hänsyn till så väl underlaget som andra egenskaper. Och sen att rida på olika underlag. Jag minns särskilt en sak Lars Roepstorff sa på vår föreläsning en sen kväll på Jälla i november 2011 - "När ni sedan har gjort allt rätt och anlagt det perfekta underlaget - rid då inte på det, bara någon gång ibland när ni ska maxprestera, för annars vänjs ju hästen vid det och får svårt att prestera på andra underlag."

För den som vill lära sig mer finns t.ex. Häst Sveriges site med otroligt mycket forskning och fakta. Här direkt till delen om Hästens träning



tisdag 1 april 2014

Att vara (eller inte vara) attraktiv

Att gå upp jättetidigt på morgonen. Att släpa tunga höbalar geggiga skottkärror. Att borsta smutsiga hästar som tagit sig en ordentlig simtur i närmaste lerpöl. Att få skit under naglarna. Att få galoppera fram över en stubbåker med solen lågt stående längs med horisonten. Att känna den enorma lyckan när man övervunnit något man inte tidigare vågat eller klarat av. Att uppleva den enorma sorgen när den man älskar inte längre orkar mer. Att känna en varm mule som nyfiket letar sig fram och blåser försiktigt på din kind. Ridsporten. Hästarna. 

http://4.bp.blogspot.com/-W2idd0NP6Fg/TgZgDjRxQRI/AAAAAAAABVs/wAWEAwjHS3s/s1600/10-753270.jpg
Igår kväll var jag på en föreläsning kring rekrytering till idrottens som hölls på Upplands Fotbollsförbund. Diskussionerna rörde vad som gör idrotten attraktiv så att man kan möjliggöra rekrytering av både medlemmar, ledare och ideella. Diskussionerna gick höga bland fotbollsklubbarna om vad som gör fotbollen attraktiv. Eller vad man kan göra för att göra den mer attraktiv. Jag funderade - såklart- mycket på vad som gör ridsport attraktivt. Sakerna ovan är några av de jag kom fram till. 

Under kvällen igår pratades en hel del om att idrottens utsätts för allt mer konkurrens från såväl privata aktörer som andra intressen, t.ex. internet. Jag tänker att ridsporten har nåt som andra idrotter inte har en levande varelse som vi måste samarbeta med, bygga upp vårt liv kring.

Vi får delta när nytt liv föds. Vilken dag som helst hoppas jag att det i mitt stall hemma i Alunda kommer att stå en livs levande lite fölunge. Om allt vill sig väl. Lycka. Oro. Glädje. Sorg. På riktigt. Vi hoppas. Kämpar och väntar. Vi måste anpassa oss. Det går inte att skynda sig. Fölet måste växa. Blir större och starkare. Sen krävs år av träning och vi blir aldrig klara.

http://www.blup.se/images/horses/208216_01.jpghttp://www.blup.se/images/horses/197560_01.jpeg?1380630304
Min fölunges pappa - Skovens Rafael och mamma Rozilla


Vår sport innebär en möjlighet att hålla på hela livet. Både hästarnas liv och vårt eget. Inom många andra idrotter handlar det om att varje årskurs har sina turneringar och mål. Har man inte blivit proffs när man är senior så finns det bara rollen som tränare kvar. Vi kan börja när vi vill. I en underbar mix kan människor av alla åldrar och bakgrunder vara på samma nivå samtidigt. En yngre kan lära en äldre och det är en självklarhet hos oss. 

Man pratar ju mycket om att ridsport formar bra ledare. Jag tror det också är p.g.a. detta. Vi vet att livet är skört. Vi vet att det krävs att man ska bli skitig för att hästen ska bli ren. Vi vet att man måste ta konsekvensen av sina beslut. Man kommer liksom inte undan.   

Vår sport rymmer fölungar, och elithästar. Den rymmer ridskolehästar och trotjänare. Den rymmer gamla och unga. Den rymmer idrott på högsta internationella nivå med spänning och underhållsvärde. Den rymmer vardag och en varm man att gömma fingrarna i när livet känns lite tungt. Det gör vår idrott unik. Och det tror jag  gör ridsport attraktivt.