torsdag 20 november 2014

Nu är det dags: Equitandi Uplandia

Vad gör en världsryttare? Ska man ramla av 100 gånger? Måste man vara tredje generationens ryttarfamilj? Är det bara de med stora ekonomiska resurser som har en chans? Är det bara hästen som gör jobbet rent av? 

En sak är säker: Det tar lång tid att bli en världsryttare.

I många andra idrotter når man sin höjdpunkt av sin karriär när man är runt 20. Inom gymnastiken är man redan gammal då. Inom vår idrott är det inte så. Våra världsstjärnor är gamla med idrottsliga mått mätt. Och de kan hålla på länge. Det är ingen överdrift att säga att ridsport är en idrott man kan hålla på med hela livet. Dessutom på hög nivå hela livet. Man kan också komma och gå i eliten. Kanske har man en skadepaus. Man kanske tillfälligt är utan häst. Föder barn. Eller satsar på utbildning och andra saker under några år. Det måste inte göra nåt. Man kan bli elit ändå. Senare. Men en sak som man verkligen måste ha för att bli bäst på ridsport det är att man måste ha uthållighet. Man måste orka träna länge. Ha långsiktiga mål och inte ge upp. Sen måste man ha kunskap. Kunna massor av saker om massor av saker. Om dig själv. Din egen träning. Om hästar. Hur de fungerar. Vad de behöver. Hur de ska tränas. Och sedan måste ni träna tillsammans. Lära er. Utvecklas.

För att hjälpa till på vägen med att utveckla framtidens ryttarstjärnor har Svenska Ridsportförbundet tagit fram något som kallas för Talangutvecklingsplanen. Den bygger på att man ska gå från bredd till elit genom olika steg av utbildning både vad gäller ridning och kunskap.

Redan 2007 genomfördes den första talangutvecklingssatsningen i Uppland. Den kallades för Ryttare=Idrottare och ville just lyfta fram att ryttarna behöver många andra delar för att bli elitryttare än bara ridningen. Till att börja med ville vi lyfta idrottsperspektivet. 


Projektet drevs under några år och det har gått mycket bra för flera av de som varit med. Niklas Ålund och Amanda Eklöf som båda rider på elitnivå i hoppning respektive dressyr var t.ex. med första året.

Nu är det äntligen dags igen. Efter några år av utvärderingar och diskussioner presenterar vi nu en ny talangutvecklingssatsning under namnet Equitandi Uplandia. Projektet utgår från talangutvecklingsplanens steg 2, den så kallade Uppbyggnadsdelen och vänder sig i första hand till ryttare mellan 15-25 år som kan nå nationell nivå under 2015.

Projektet syftar till att ge deltagande ryttare en god grund för att kunna gå vidare till centralt arrangerade talangutvecklingsprojekt, skapa nätverk mellan satsande ryttare, ge en god baskunskap inom olika idrotts- och hästkunskapsområden och självklart ge möjlighet till färdighetsutveckling. 

Till projektet har vi engagerat KG Svensson och Nina Karlsson som distriktstränare i hoppning respektive dressyr. KG har varit verksam inom ridsporten otroligt länge och blev nyligen utsedd till Mästartränare av Svenska Ridsportförbundet. Det är en ny elitnivå för extra meriterade tränare inom förbundet. Nina är B-tränare i dressyr och har många unga ryttare på hög nivå i träning. Hon har själv tävlat på Grand Prix-nivå.

Första träffen i det nya projektet är torsdag 4 december då veterinär och föreläsare Per Michanek från Flyinge kommer och föreläser om hållbar träning av häst. Föreläsningen är öppen för alla som är intresserade och gratis vid anmälan senast 27 november. Anmäler gör du här. Under kvällen kommer vi också att informera mer om projektet. 

Inventering av intresserade ryttare kommer att ske 18 januari. Ryttare som deltar på föreläsningen den 4 december har förtur till plats på inventeringen. Uttagna ryttare får sedan delta i ett års satsning med föreläsningar, träffar och möjlighet att träna för distriktstränarna. Dessutom blir de uttagna ryttarna del av Equitandigruppen vilket kommer att vara en merit för framtiden.

Frågor om projektet, föreläsningen eller inventeringen ställs till distrikt@uppland.ridsport.se

torsdag 6 november 2014

Ridsportens framtid?

De senaste dagarna har vi kunnat läsa i Tidningen Ridsport och på andra håll om att flera tunga poster står tomma inför nästa års förbundsstämma på Svenska Ridsportförbundet. Såväl förbundets ordförande, tävlingssektionens ordförande och förbundsstyrelsens vice ordförande har avböjt omval. Så kan det vara. Det kan finnas många skäl till att man lämnar olika uppdrag, och det kan också vara så att det olyckligtvis blir fler som lämnar samtidigt. Det kan innebära problem för organisationen men det måste inte. Det finns personal som står för stabiliteten och det finns många ideella som varit med länge som fortsätter att vara med. 

En annan sak som kommit upp i samband med denna diskussion är frågan om ersättning till dem som ställer upp ideellt. Vid förra stämman 2013 i Uppsala beslutades att förbundsstyrelsen och sektionerna skulle få pengar som skulle användas för ersättning vid inkomstbortfall p.g.a. det ideella uppdraget. Alltså att om man var tvungen att ta ledigt från jobbet skulle man kunna få ersättning till viss del från Svenska Ridsportförbundet. Hur detta skulle lösas lämnades upp till förbundsstyrelsen och sektionerna. Nu har det inte blivit riktigt så. Pengarna har fördelats bland de ideella inte baserat på förlust av arbetsinkomster utan på lite olika sätt - bl.a. med hänsyn tagen till arbetsbelastningen i det ideella uppdraget, eller så har man bara delat på pengarna. Det vill säga: de har fått betalt för sitt uppdrag. Inte mycket, inte alls, men ändå. 

I tisdags kunde man i Tidningen Ridsport läsa en intervju med Gunilla Vikman (vice ordförande SvRF) där hon säger: Jag har suttit i snart åtta år, och det tycker jag är en bra längd. Sedan har jag så många andra uppdrag att jag inte hinner med, säger Gunilla Wikman till Ridsport. Att arvodet för uppdraget är blygsamt påverkar till en viss del, säger hon.

I dagens nyhetsbrev från samma tidning resoneras kring problemen att rekrytera ideella till uppdrag på alla nivåer inom sporten. Jörgen Ottosson skriver "Kanske är tiden när det endast handlade om ett förtroendeuppdrag förbi och att det numera även handlar om ekonomi." 

Jag tror inte det. Studier visar att människor engagerar sig mer ideellt än någonsin. Men man engagerar sig på flera olika håll och insatserna är kortare men fler. Kanske behöver idrotten se över hur uppdragen är utformade. Kanske kan man jobba mer med korta arbetsgrupper under styrelsen. Med olika ansvarsområden och färre långa möten? Helt säkert tror jag att man behöver tänka igenom vilka man behöver till olika uppdrag och varför. Så att man bättre kan säga vad uppdraget i styrelsen innebär för den man vill rekrytera. Jag tror också att det är lite osmart, att hela tiden prata om att det är så svårt att rekrytera. Det gör att det låter som om uppdragen är svåra, jobbiga och tröttsamma. Men det är ju inte så det är.

Att engagera sig ideellt är att få kontaktnät man kanske aldrig annars hade haft. Man lär sig saker och får erfarenheter som man kan ha nytta av i arbetslivet eller privat. Det ideella uppdraget tillför något till mig som person som kanske inte är pengar men som är värt minst lika mycket. I dagens samhälle är det extremt viktigt med kontaktnät. Att vara ideellt engagerad i en styrelse ger erfarenheter av ledarskap och visar på initiativförmåga och handlingskraft. Det visar också på lojalitet och att man är beredd att hjälpa till. Alla dessa är saker som vilket arbetsgivare som helst tycker är bra. Dessutom är det roligt, givande och ger mig en känsla av att tillföra något. Att bygga upp något tillsammans. Att få vara med och forma Svensk Ridsport. 

På föreningsnivå tycker jag också att det vore på sin plats om man tog hand om sina styrelser. Eller att ni tog hand om er själva - det är ju ni som bestämmer. Se till att gå på kurser så att ni känner att ni har kunskap nog att sköta ert uppdrag. Ta hjälp av oss på distriktet eller av andra i det kontaktnät som utgör Svensk Ridsport. Och köp fika till mötena, kanske ha ett julbord? Ni driver verksamheten ni får kosta lite pengar för föreningen. Det är inte så att ni inte inte får få något bara för att ni inte får lön.

Vi måste bli bättre på att säga allt detta. Att visa det och att berätta det för andra. Och vi måste också ta tillbaka stoltheten i att sitta i en styrelsen. Att det något fint och bra att få förtroendet att driva en verksamhet.


CUS (Centrala ungdomssektionen) gjorde för något år sedan ett jättebra arbete där de tog fram material för att unga som engagerar sig inom ridsporten ska kunna se hur de kan ha nytta av sina erfarenheter för att öka sin anställningsbarhet. Materialet finns på Svenska Ridsportförbundets hemsida under rubriken Plussa på ditt CV

Jag förstår resonemanget om att man ska kunna få ersättning om man förlorar arbetsinkomster p.g.a. att möten och delar av uppdraget måste genomföras på normal arbetstid. Men att få ersättning för genomfört arbete? Då är det inte längre ideellt uppdrag. 

Jag tror säkert att det finns många som gärna kavlar upp ärmarna och vill bidra till att skapa Svensk Ridsports framtid. Kanske känner du något?

Distriktsstyrelsen vill ha in eventuella motioner till Svenska Ridsportförbundets stämma senast 21 november för att kunna säkerställa att dessa är SvRF tillhanda 1 december. Skicka dem till kansliet eller till ordförande Gudrun Orava gudrun@orava.com

Vill du engagerad dig på distriktsnivå är du alltid varmt välkommen att kontakta distriktets valberedning.